11/6

Det blev milkshake igår , men dock ingen middag idag .

Blev en väldigt lång pratstund med en vän igårkväll också,
mycket om mig .
Hon berättade hur mycket hon gråtit pga allt dethär , och hur arg hon var för att jag aldrig blev inlagd.
Men saken är att jag var rikitgt nära inläggning , men mina föräldrar vägrade ,
dom trodde & hoppades nog att vi skulle klara dethät tillsammans, som dom har trott varje gång min ätstörning har "kommit" fram & blivit värre .( har kommit och gått i 4 år) 
Saken är den att det har aldrig blivit bättre.
kanske är det jag som inte har den rätta viljan ?

Pappa var iaf på väldigt dåligt humör när jag kom hem igår ,
jag verkligen hatar det.
och samma jävla diskussion kom fram som vanligt.
" vad gör du egentligen ?" och "du verkar inte vilja" osv ...
Fan , sluta tjata , jag orkar inte prata om det .

-

Idag var det minus som stod på vågen .
- 6 hg . och jag vet varken om jag ska skratta eller gråta.
En del av mig hoppas av lycka , och den andra delen är mest besviken.
Mina föräldrar blev om inget annat väldigt besvikna , JAG HATAR ATT GÖRA DOM LEDSNA.
Och nu kan jag glömma min tatuering .
Har också hunnit med att shoppa när jag ändå var i stan ,
hittade världens finaste klänning , fast den såg mest ut som en potatissäck eller liknande på mig.( alldeles för stor).

Snackade med min behandlare om massa tankar och så idag .
Har aldrig rikitgt funderat eller satt ord på dom innan , förräns nu.

Annars är väll allt okej .
Tänkte faktiskt försöka att ta mig mod och få i mig lite milkshake tillsammans med mina vänner ikväll ( över ett år sedan jag kunde fika något med dom ) , men jag vet att ångesten kommer att komma ,
men någon gång måste jag försöka övervinna den .
och förmodligen kommer frukosten imorgon bli lidande ,
men dåp får det bli så .
För för en gångs skull ska jag också ha lite " mysigt" till filmen , som alla andra alltid har .
Ni får tycka att jag är ett fetto ,
och et kanske jag är , men allt jag vill är att må bra & vara lycklig ,
och jag vet , att sålänge min anorexia styr min kropp kommer jag inte att kunna bli lycklig , iaf inte på rikitgt.

just det.

Jag fick läxa jag skulle lämna in till bup imorrn .
Äsch , jag har struntat i den hela tiden innan & jag orkar verkligen inte .
Skulle rita hur stor del av mina tankar som är "dåliga" och skriva vad dom säger.
men det går ju inte ,
jag vill inte att någon ska få veta vad "Ana " säger till mig .

Min behandlare kommer säkert bli besviken , men då får hon bli det ....

10/6

Var ännu ett tag sedan jag uppdaterade ,
men denhär gången har jag faktiskt en rikitgt ursäkt.
Det har inte gått att komma in på bloggen av någon konstig anledning.
men men , nu uppdaterar jag .
De senaste dagarna har faktiskt gått ganska bra .
Även fast humöret har växlat upp & ner .
Imorgon är det bup & vägning sm gäller för min del .
Jag är nervös, som vanligt ,
och jag vet inte vad jag hoppas på.
Det är det som är så jävla jobbigt, så är det alla tankar som brottas med varandra hela tiden .
Det pågår ständigt ett jävla krig i mitt huvud , och det är så otroligt jobbigt.
om jag inte nämnt det tidigare så har vi köpt hem en våg.
Som såklart pappa har låst in .
Men en dag , när han glömt gömma nyckeln, skulle jag smyga in och väga mig .
Och han kom på mig ( pinsamt ) , men jag hade gått ner , 6 hg .
Det gjorde min dag .
Det var så skönt.
Men imorn blir det massor med vatten innan , eller något, för jag måste verkligen visa för mina vänner & föräldrar att jag klarar dethär.
jag vill ha en normal och bra sommar .
och det ska jag ha .

En del av mig vill inget hällre än att komma ur dethär, medans den andra delen gör allt för att inte riskera att jag blir frisk.
Jag orkar bara inte .

RSS 2.0